Nu i torsdags så bar det efter skolan (Ja... Dom var tvugna att ha skola innan) av mot Taechon beach, och förhoppningarna var höga, övernattning vid en strand, med badbyxor på packlistan... Kan det bli bättre? 
Något definitivt svar på den frågan är svår att finna.

Taechon Beach var kanske inte riktigt den slags strand som man hade förväntat sig, hälften av stranded utgjordes av något som man bäst kunde likna vid krossat tegel och någon sol syntes inte till. Gällande själva resorten, eller tillvaron, så var den mycket exotisk. Och inte lika mycket "asiatiskt" exotiskt som "amerikanskt" exotiskt. Som utomstående betraktare så hade man antagligen vid första anblicken funderat lite lätt om det i själva verket var ett fängelse med ett underligt strandpromenads-läge. Detta kanske främst på grund av de låga barrack-liknande stugorna, en nergången verkstad samt det grova taggtrådsstängel som omgärdade hela "campet", med 2-3 portar som enda utväg. Torsdagens kvällsaktiviteter var minst sagt intressanta, kvällsmaten bestod utav panpizza buffé med rediga amerikanska tillbehör samt bordsbön. Tydligen så ska man ha pickles och ostsås på pizzan, men det är ju självklart att om det vankas amerikansk cheesepizza så räcker inte det enorma lager ost som redan är på själva pizzan, utan man ska ha vitlök/ostsås att hälla på pizzan, samt en burk ostsås för att doppa pizzan i. Exotiskt och ostigt (och möjligtvis fettigt) så det räcker och blir över. Kvällen fullbordades med charader och kvällsbön/predikan, i vilka undertecknad inte var fullt så aktiv eller engagerad som övriga deltagare...

Natten bestod inte av fullt så mycket sömn som man kunde önskat, utan en majoritet dygnade, då stugorna faktiskt inte hade något ac, vilket är värt en funderare då planen var 8 personer i ett litet 30-gradigt rum. Situationen förbättrades inte av att det var strikta order om "Lights out!!!" kl 12 med patrullerande lärare fram tills klockan 1:30, då lärarna gick och la sig och eleverna smög ut, plundrade köket på rester och satte sig för att spela spel i matsalen. Jag deltog lite trött i roligheterna tills jag stapplade in i ett 40gradigt rum för att lägga mig på min säng(eller brits) kl 04:00, för att unna mig ett par timmars sömn. Det blev kortvarigt, och antal timmar blev precis det lägsta som går inom "ett par", nämligen 2. Runt 06 så vaknade man, steg upp måttligt pigg och försökte sysselsätta sig till frukosten. 
Om jag gjorde många och korta uppdateringar här så skulle jag ha en tävling gällande vem som först kan gissa sig till vad vi fick till frukost, men med mitt senaste uppdateringsmönster så skulle svaret inte komma förräns någon gång nästa vecka tyvärr! 
Jo, frukosten bestod utav något så underbart som muffins!!! Enorma mängder muffins! Och enorma mängder äppeljuice! Och framförallt; ett par lagom modifierade och besprutade Granny Smith-äpplen. Trodde faktiskt att Stilla Havet separerade oss från U.S.A., eller?
Efter den berikande frukosten så var det dags för obligatorisk Jesus-timme. Nu skrev jag inte Jesus-timme för att på något sätt förlöjliga det hela, utan det var faktiskt en böne-timme där en gympalärare med titeln Coach, berättade en hjärtekrossande historia om när han och hans fru hade försökt skaffa barn, men det hade inte gått så bra så dom sökte upp en doktor, och denne berättade att dom tyvärr inte kunde få barn. Allteftersom tiden gick, så blev hans fru gravid, trots doktorns diagnos, vilket självklart är mycket roliga nyheter. Dock så var förklaringen, enligt denne PE-lärare, att Guds kraft och vilja är starkare än doktorn i frågas, och hade därav gått in och ordnat situationen. Divine intervention, som han sade. Föreställningen nådde sin absoluta zenit i slutet, när Coach fick för sig att klämma i för fullt med hymnen "Jesus Loves Me", fast med lite modifierad text. Spännande värre kan jag garantera! Efter det ångande brandtalet av Coach så blev det fritid på stranden. Obligatorisk fritid t.o.m. då vi inte fick lämna stranden för att gå och byta om etc., för då sa lärarna att vi skulle iväg och tjuvröka. Känns lite smått som någon scen ur Ondskan! Det bjöds åtminstone på trevliga aktiviteter i form av beach-soccer, och ja, asiater kan lira! Senare så ringde matklockan, och det bjöds på stadig amerikansk lunch, nämligen överblivna muffins, kall pizza, chips, godis, kex, äpplen, snacks och framförallt, jättefranska med jordnötsmör alt. sylt! Amerikaner och deras idéer kan vara underbara...

För att sammanfatta helgen lite snabbt så bjöd den på återhämtning, grillfest och träning... Inhandlat nya träningskläder, så nu är det seriöst. Fysisk aktivitet, here we go! Faktiskt redigt skönt att ta en springtur varannan dag, runt 6½ k.m. i 30grader och Storstadsmiljö! Viss skillnad mot Sköllersta-spåret, men ja, allt funkar!

Tyvärr så hänger inte mobilen med så bra, vilket påverkar antalet fotograferingstillfällen lite halvt, så det är numera fadern som sköter fotograferandet! Ska vara på honom lite med att ladda upp bilder, men vi får se hur det går!!

För tillfället så väntar jag på att fröken Parbratt ska komma hem ifrån skolan, flitig som hon är, och ska försöka fylla den väntan med hot wings på Itaewon samt diverse homework!

Fullt upp? Yes Sir!

To be continued, absolutely! ~

Vårrullar med fried rice... Rätt gott om man har på överflödigt med Tabasco och soya!!

Allt som allt så måste jag säga att jag saknar Sverige, Örebro och Karro oerhört mycket, men men, det finns nog kvar när jag kommer hem! Inte varje dag man får chansen att åka ut på äventyr, även om det är långt ifrån nära och kära<3

Ska försöka bättra mig med uppdateringar, bara veckorna kommer igång lite mer! Imorgon så är det "Junior Retreat", vilket betyder att åk 2 beger sig mot en strand som ligger ca 2 timmar bort, så so long!

To be continued, I hope ~

Fredag, det börjar dra ihop sig till skolstart, och min karriär som "ex-pat" börjar ta form, 2 veckor på tisdag sedan man flydde landet. På tisdag börjar jag också skolan, vilket antagligen kommer bli RIKTIGT spännande. (Inom parentes så blir jag också 17 år fyllda på måndag nästa vecka) Tiden börjar flyga iväg från en, och dagarna börjar få samma fart som hemma i Sverige. Känns på sätt och vis rätt skönt.

Då det snart är dags för skolstart (hmm...) så bestod den första halvan av dagen (mitt dagsschema, övriga hade redan varit uppe flertalet timmar...) utav en redig storhandel på E-mart, vilket helt enkelt är Wall-mart, fast i Korea. För er som inte besökt Wall-mart så tänk er ett gigantiskt Ica Maxi, där dom säljer exakt allt som finns. Skolböcker, färsk fisk, kläder, kostymer, möbler, skidutrustning you name it! Finns t.o.m. en liten zoo-hörna där det finns prima hamstrar, akvariefiskar och fåglar till salu! Dom säljer däremot inte vapen, men vem behöver det när man kan köpa en fågel istället? Hektiskt tempo, pop-musik, mycket folk, högtalare/mikrofoner, rejäla horder med personal samt varma smakprover i varje "korridor" gör upplevelsen ännu mer spännande. Däremot så föredrar jag nog E-mart jämfört med Sköllerstahandlarn.

Väl hemma från storhandeln så fick jag uppleva en helt ny smakupplevelse, som jag faktiskt inte, av någon anledning, inte testat förut; sushi! Sushi i stora mängder dessutom! Fadern styrde mot den lokala affärsgata som ligger nedanför området där vi bor, och nere i en källare så fanns det en riktigt mysig liten japansk restaurang. 
Där bjöds det på klassisk sushi, miso soppa samt en jävligt stark kycklignrätt. Pictures will follow.

Våran redigt starka kycklingrätt, som faktiskt, inte hade något speciellt namn utan helt enkelt hette "Hot grilled chicken" eller något liknande. Tyvärr så kunde vi inte få någon större hjälp av servitrisen, då hon ej var engelsk-talande och förde sig med ett leende och konstanta nickningar. Men gott var det!

Uppdateringen avslutas med en sedvanlig tribut till Agnes, denna gång är det dock ingen moped utan ännu mer mat. Nudlar, korv och sallad, sånära ett Brånsta-meal man kan komma, fast Korean style!

Nu lockar sängen återigen, får se vad morgondagen har att bjuda på för läckerheter! Antagligen blir det lite träning, mat och kanske om jag har tur, så mitt livs första övningskörning!

To be continued, oh yes it will ~

Först ut; Antagligen bland det topp 10 bästa, om än innehållslösaste som den amerikanska närvaron i Korea bidragit med; french toast, som i mild grad finns exakt överallt. Och antagligen alla äter det.

Dagen bjöd på en slags exotisk personalfest med faderns arbetsgrupp, och för att förstå hur jag menar med exotisk så krävs en liten förklaring om hur en koreansk restaurangmiddag ser ut. Först och främst så tycker koreaner väldigt mycket om att gå ut och äta, dom är ytterst sociala på så sätt. Dom dricker också relativt mycket, och då de flesta inte alls klarar av alkohol så blir dom alltid väldigt fulla, vilket för en svensk både är underhållande och relativt främmande, dvs supa ner sig på en restaurang på en vardag. Sen så består middagen ofta av endast kött och grönsaker, med väldigt mycket såser för att kompensera för ris-nudlar etc. Idag åt jag faktiskt för första gången ris här, vilket var en väldigt god risboll som man doppade i kimchi. Allt som allt så kan jag kort sammanfatta att min kära far har ett par rätt spännande karaktärer i sin arbetsgrupp, och med en stark positiv betoning på spännande.

Nu, om jag får äran att presentera dagens middag;

Diverse köttpannor. Bara såhär lite kuriosa, de runda sakerna till vänster på bild 2 var tydligen gristarmar. Rätt sega men goda.

Skaldjursplatta, här var det inte mycket som lockade, med undantag för bläckfisken, som en viss herre roffade åt sig illa kvickt.

Sen så bjöds det på någon slags soppa med gelatinstrimlor och krossad is. Ingen höjdare. Faktiskt det första som jag verkligen inte tyckt om. Men så är jag inte jätteförtjust i isglass helller.

Musselsoppa med tjocka nudlar, en utmärkt smakupplevelse.

Efter att man suttit och njutit av maten och diverse dryck ett tag, så är det vanligt att man går till en såkallad "Second round", en spritbar där man helt enkelt rundar av måltiden med att supa ner sig totalt. Våran second round blev tänkbart lugnare, på någon cowboy-bar påväg hem och smakupplevelsen fortsatte faktiskt även där. Barsnacks var inte bara jordnötter, utan det bjöds på torkad bläckfisk och något slags honungsbakat frökex.

Efter våran lilla, och antagligen med koreanska mått mätt inte fullt så alkoholrika second round så tackade vi av koreanerna och begav oss hemåt. Jag lyckades med det estetiska konststycket att fotografera en liknande gatubild som den jag redan lagt upp, fast nattetid. EstetarN, som min kära flickvän skulle ha sagt.

Och som distinkt avslut så lägger jag upp en liten dedikering till min lilla flickvän, och hennes skrotiga springare. Ett estetiskt underverk som säkert skulle göra braksuccé bland moppefolket i Kumla, no doubt.

Godnatt Sverige. Godmorgon Korea.

To be continued, whether you like it or not. ~

Mina misstankar är att det är en Korean som bott i Sverige som driver det, som antagligen fått ett smärre beroende av Semlor, då det var det enda (förutom traditionella tårtbitar) typiskt svenska som dom hade att bjuda på. Varför jag tror att det är en korean är för att jag knappast tror att en svensk som flyttat till Seoul och öppnat kafé skulle ha såpass många fel i stavningar och div. grammatik som det var i menyerna. Verkar vara ett populärt ställe, även om det mest såg ut som en liten IKEA-affär.

Seouls infrastruktur och trafiklösning är ett helt under i sig, och jag skulle antagligen kunna skriva och dedikera en hel uppdatering som kretsar endast kring den. Hela logistiklösningen i den här staden är som från en annan värld om man jämför med t.ex. Sverige. Nu behöver den här främmande världen som jag nämnde inte ligga så långt bort, utan det räcker att jämföra Sverige med Italien så får man lite perspektiv på hur det ligger till. Dock så får man ta Italien X 10 för att det ska bli mer verklighetstroget. Jag besökte min kära fader på LG-Ericsson igår, och utnyttjade det fantastiska taxi-systemet här, vilket i grund och botten går ut på att taxi chaufförerna bor i taxi'n, kör dygnet runt och är extremt galna och skickliga förare (inte positivt för de övriga bilisterna...), vilket resulterar i en permanent tillgänglighet till riktigt billig taxi. 18 kronor i startavgift är inte så dåligt. Under dagen så fick vi smaka på våran del av den i internationell media mycket omtalade tyfonen Muifa, vilket resulterade i att det regnade konstant hela dagen. Läget var lite värre på Filippinerna.

Idag så fick jag äntligen sova ut, och min strävan efter anpassning till dygnsrytmen hålls ständigt tillbaka av tidsskillnaden i Sverige. Lyckades sova i ca 9 timmar, alarm på 14:00 och fick nyvaken igång ett samtal med flickvännen, och det kändes rätt konstigt att vi faktiskt hade vaknat samtidigt. Lite avslappning och en dusch senare så kom fadern hem och jagade skoningslöst ut mig på en joggingrunda, trots att jag fortfarande var lite skärrad från helgens mycket slitsamma runda i 34+. Väl hemma efter att ha sprungit ifrån de två pensionärer som jag springer med så fick jag nöjet att unna mig dagens andra dusch. Kvällen bjöd på middag extraordinaire; nämligen koreansk bbq-grillad anka, vilket bäst kan beskrivas som att man steker bacon på en panna och doppar den i dippsås och rullar in i ett löv. Definitivt mer smakrikt än köttbullar, tro det eller ej.

Nu lockar sängen och lite välförtjänad sömn, vilket faktiskt låter rätt gott??

To be continued, believe it or not  ~

Det mer ordinära livet här i Seoul har äntligen kommit igång känns det som. Gårdagen var ovanligt aktiv, och bestod faktiskt utav fysiskaktivitet och en stor mängd utomhusvistelse. Ovanligt för att vara mig, även hemma i Sverige. Och ni som känner mig lite bättre har antagligen svårt att tro mig när jag säger att jag både var ute och solade i 2 timmar, OCH tog en joggingrunda. Vilket resulterat i en extrem träningsverk. Tyvärr så kunde jag ju inte få njuta av att jag pressat mig ut och sportat, utan min kära lilla flickvän var självklart tvungen att upplysa mig om att det var första gången jag var ute, samt att hon också sprungit, dessutom snabbare och längre.

Under min lilla ensamsolning uppe på taket, som bestod utav Sabaton på mitt snodda Spotify Premium account, en burk cola samt ett par måttligt förstora svarta shorts, så fick jag äran och tillfället att presentera mig för Sydkoreas f.d. Vice Utrikesminister, som tydligen bor 2 våningar över oss. Av någon anledning så hade han vägarna förbi upp på taket, där jag satt och stekte mig själv i den underbara 35 gradiga värmen (tänk luftfuktighet...), och en lagom chockad Philip fick fram en snabb halvdan bock/nick. Han klättrade sen över räcket, gick runt lite ute på taket och gick sedan in igen, efter ännu en bock/nick. Funderar på vilket intryck man gett.

Jag gav mig också ut på ett redigt äventyr mer känt som koreanskt frisörbesök. Med hjälp av korta engelska fraser, konstant leende, diverse handgester och ett ständigt tjatande om att jag inte var mohican som jag var ute efter så slutade det väl. Sen att det kostade 35 kronor gör mitt risktagande lite mer försvarbart.

Lite välförtjänad och mega-amerikansk Mountain Dew efter en redig promenad, som inte var så långt ifrån bergsbestigning, i San Francisco-liknande backar, 35 gradig värme och 80% luftfuktighet.

Nu skall vi bege oss över till nästa hus på spansk afton, men först så ska jag försöka hinna med en dusch och en liten Skype session med Aggan. Finns ingen slut på äventyren.

Tough life in Asia, to be continued.

2 dagar in på äventyret så börjar man så smått anpassa sig till dygnsrytmen, men även lite till att leva far far away, det känns både främmande, osäkert men också väldigt, väldigt spännande. Även fast dagsrutinerna liknar de vanliga sommarlovsanpassade latemansdagarna som jag njöt av och frodades i hemma i Sverige.

Maten är nästan densamma, beroende på vart man letar. Med tanke på att det endast bor cirka 100 svenskar här i Seoul, så får man sälla sig till tyskarna kulturelt sett. No problems enligt mig.

Just det att man nu ett tag framöver ska leva big city life, viss markant skillnad mellan lilla 100.000-staden Örebro och 30.000.000-staden Seoul, känns nästan svårast att anpassa sig till. Iofs så är det inget som är unikt för Seoul, utan bara att flytta till Stockholm räcker nog, även om det är viss skillnad mellan 1 miljon och 30...

Börjar dra ihop sig för att bjuda kroppen på lite sömn, måste ju på något sätt komma in i dygnsrytmen ordentligt.

Still to be continued ~

To be continued ~