Junior Beach Retreat - Eller sagan om hur man kombinerar ett katolskt sommarläger med "the american way".

Dagarna börjar flyta på i ett mer stadigt flöde nu, och man börjar verkligen uppskatta helgen, vilket är rätt skönt då det alltid är praktiskt med ett enkelt mål att sträva mot under vardagarna. Glömde också säga att jag faktiskt, av en händelse, fyllde 17 förra måndagen... Bara lite kuriosa.
Nu i torsdags så bar det efter skolan (Ja... Dom var tvugna att ha skola innan) av mot Taechon beach, och förhoppningarna var höga, övernattning vid en strand, med badbyxor på packlistan... Kan det bli bättre? 
Något definitivt svar på den frågan är svår att finna.
Taechon Beach var kanske inte riktigt den slags strand som man hade förväntat sig, hälften av stranded utgjordes av något som man bäst kunde likna vid krossat tegel och någon sol syntes inte till. Gällande själva resorten, eller tillvaron, så var den mycket exotisk. Och inte lika mycket "asiatiskt" exotiskt som "amerikanskt" exotiskt. Som utomstående betraktare så hade man antagligen vid första anblicken funderat lite lätt om det i själva verket var ett fängelse med ett underligt strandpromenads-läge. Detta kanske främst på grund av de låga barrack-liknande stugorna, en nergången verkstad samt det grova taggtrådsstängel som omgärdade hela "campet", med 2-3 portar som enda utväg. Torsdagens kvällsaktiviteter var minst sagt intressanta, kvällsmaten bestod utav panpizza buffé med rediga amerikanska tillbehör samt bordsbön. Tydligen så ska man ha pickles och ostsås på pizzan, men det är ju självklart att om det vankas amerikansk cheesepizza så räcker inte det enorma lager ost som redan är på själva pizzan, utan man ska ha vitlök/ostsås att hälla på pizzan, samt en burk ostsås för att doppa pizzan i. Exotiskt och ostigt (och möjligtvis fettigt) så det räcker och blir över. Kvällen fullbordades med charader och kvällsbön/predikan, i vilka undertecknad inte var fullt så aktiv eller engagerad som övriga deltagare...
Natten bestod inte av fullt så mycket sömn som man kunde önskat, utan en majoritet dygnade, då stugorna faktiskt inte hade något ac, vilket är värt en funderare då planen var 8 personer i ett litet 30-gradigt rum. Situationen förbättrades inte av att det var strikta order om "Lights out!!!" kl 12 med patrullerande lärare fram tills klockan 1:30, då lärarna gick och la sig och eleverna smög ut, plundrade köket på rester och satte sig för att spela spel i matsalen. Jag deltog lite trött i roligheterna tills jag stapplade in i ett 40gradigt rum för att lägga mig på min säng(eller brits) kl 04:00, för att unna mig ett par timmars sömn. Det blev kortvarigt, och antal timmar blev precis det lägsta som går inom "ett par", nämligen 2. Runt 06 så vaknade man, steg upp måttligt pigg och försökte sysselsätta sig till frukosten. 
Om jag gjorde många och korta uppdateringar här så skulle jag ha en tävling gällande vem som först kan gissa sig till vad vi fick till frukost, men med mitt senaste uppdateringsmönster så skulle svaret inte komma förräns någon gång nästa vecka tyvärr! 
Jo, frukosten bestod utav något så underbart som muffins!!! Enorma mängder muffins! Och enorma mängder äppeljuice! Och framförallt; ett par lagom modifierade och besprutade Granny Smith-äpplen. Trodde faktiskt att Stilla Havet separerade oss från U.S.A., eller?
Efter den berikande frukosten så var det dags för obligatorisk Jesus-timme. Nu skrev jag inte Jesus-timme för att på något sätt förlöjliga det hela, utan det var faktiskt en böne-timme där en gympalärare med titeln Coach, berättade en hjärtekrossande historia om när han och hans fru hade försökt skaffa barn, men det hade inte gått så bra så dom sökte upp en doktor, och denne berättade att dom tyvärr inte kunde få barn. Allteftersom tiden gick, så blev hans fru gravid, trots doktorns diagnos, vilket självklart är mycket roliga nyheter. Dock så var förklaringen, enligt denne PE-lärare, att Guds kraft och vilja är starkare än doktorn i frågas, och hade därav gått in och ordnat situationen. Divine intervention, som han sade. Föreställningen nådde sin absoluta zenit i slutet, när Coach fick för sig att klämma i för fullt med hymnen "Jesus Loves Me", fast med lite modifierad text. Spännande värre kan jag garantera! Efter det ångande brandtalet av Coach så blev det fritid på stranden. Obligatorisk fritid t.o.m. då vi inte fick lämna stranden för att gå och byta om etc., för då sa lärarna att vi skulle iväg och tjuvröka. Känns lite smått som någon scen ur Ondskan! Det bjöds åtminstone på trevliga aktiviteter i form av beach-soccer, och ja, asiater kan lira! Senare så ringde matklockan, och det bjöds på stadig amerikansk lunch, nämligen överblivna muffins, kall pizza, chips, godis, kex, äpplen, snacks och framförallt, jättefranska med jordnötsmör alt. sylt! Amerikaner och deras idéer kan vara underbara...
För att sammanfatta helgen lite snabbt så bjöd den på återhämtning, grillfest och träning... Inhandlat nya träningskläder, så nu är det seriöst. Fysisk aktivitet, here we go! Faktiskt redigt skönt att ta en springtur varannan dag, runt 6½ k.m. i 30grader och Storstadsmiljö! Viss skillnad mot Sköllersta-spåret, men ja, allt funkar!
Tyvärr så hänger inte mobilen med så bra, vilket påverkar antalet fotograferingstillfällen lite halvt, så det är numera fadern som sköter fotograferandet! Ska vara på honom lite med att ladda upp bilder, men vi får se hur det går!!
För tillfället så väntar jag på att fröken Parbratt ska komma hem ifrån skolan, flitig som hon är, och ska försöka fylla den väntan med hot wings på Itaewon samt diverse homework!
Fullt upp? Yes Sir!
To be continued, absolutely! ~

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0